Vardbjärg- Shareholders Edition IV
Fjärde upplagan av vår Shareholders Edition (2019) har vi namngivit efter en höjd på Laus backar på sydöstra delen av Gotland - Vardbjärg. Som namnet skvallrar om så är det ett "berg" (gotländska mått) på vilket man under gångna tider hade en vårdkase rest och klar för antändning. Kasen skulle varsla grannar och övriga öbor om annalkande fara från havet.
Lau Whiskyklubb
Namnet har vi Lau whiskyklubb att tacka för. Lau whiskyklubb består av Henrik Jansson, Lotta Hanell, Börje Skogström, Eddie Olsson och Stefan Haase. Här har vi en grupp entusiastiska whiskyvänner som år 2005 enades om att investera en slant i ett udda men roligt projekt på ön - Gotland Whisky AB. Ingen av dem skulle på den tiden klassificerat sig som någon större whiskykännare utan det var snarare det intressanta ö-projektet som lockade och skulle stödjas.
När så en inbjudan till årsmöte dök upp tänkte de att nu får vi allt börja läsa på lite och fördjupa oss i whiskyns historia och smaker. Vi kan ju inte dyka upp där bland en massa initierade whiskykännare utan att själva i alla fall ha någon hum om vad vi investerat i, resonerade man. En i gruppen var mer insatt än de andra och fick i uppdrag att åka till Systembolaget och inhandla whisky till en provning. Pålästa och med några provningar i ryggen vågade man sig till stämman.
Intresset hade tänts och sedan dess så träffas gruppen minst fem gånger om året hemma hos någon av medlemmarna. Där testar man sig igenom olika utgåvor och whiskymärken. Allt protokollförs noggrant och med tiden har det blivit en gedigen lista whiskysorter man prickat av. Gruppens provningsresultat kan man följa på webben på Lau.se.
Stefan Haase en av medlemmarna i whiskyklubben har lämnat följande intressanta historiebeskrivning om Vardbjärg:
Vardbjärg
Mitt i Lau socken på sydöstra Gotland ligger höjdsträckningen Laus backar. Dess norra ände med branta sluttningar heter Botvide backar. Här uppe har man en hänförande utsikt över bygden med strandåkrar och hagmarker och den glittrande Lausviken utanför.
På Botvide backar anlade Lauborna någon gång på järnåldern en fornborg, vilken skyddades på tre håll av branterna. På det fjärde hållet grävde man en vallgrav som skydd, vilken troligen var förstärkt med någon form av träkonstruktion. Vallgraven syns tydligt än idag. I fornborgens sydöstra del har man från en utskjutande klippa en ypperlig uppsikt över Lausviken. Här spanade man ut mot havet för att se om båtar nalkades, egna på väg hem efter fiske eller handel, liksom främmande farkoster. Befarade man att fientligt inriktade fartyg var på väg, tände man en vårdkase för att varna befolkningen. Vårdkasplatsen utgjordes av en liten stensatt grop innanför klippan, i vilken man reste kasen. Platsen fick namnet Vardbjärg.
Under tidig vikingatid uppstod en liten vik här nedanför genom förändringar i havsnivån, viken kom att skyddas av en sandrevel. Vid denna naturliga hamn skapades en stor handelsplats, men dess omfattning är inte känd. Den mellersta delen av hamnen heter Snäckgärde, ”snäck” efter en av vikingatidens snabbseglande båtar och ”gärde” efter öppen plats. Namnet antyder att man byggt båtar här. Hamnen var i bruk till 1200-talets slut, då den grundade upp och förstördes av stormar.
Vårdkasplatsen var säkerligen en viktig del av handelsplatsen. Flera vägar ledde hit och även efter det att hamnen förstörts, tycks verksamhet ha bedrivits i den forna hamnens innersta del benämnd Daustäde. På skattläggningskartan från 1701 och t o m på skifteskartan från 1895 är breda vägar utritade till Daustäde. Inga arkeologiska utgrävningar har hittills gjorts, men fosfatprov har visat på stor mänsklig aktivitet. Rester av länningar och kajskoningar finns ännu kvar i ängesmarken nedanför Vardbjärg. Lau kyrka, som är Gotlands landsbygds största, har troligen tillkommit genom en rikgivande handel, men kyrkan blev aldrig färdigställd pga hamnens förstörelse.
Vårdkasen på Vardbjärg fortsatte att underhållas också sedan hamnverksamheten upphört och kasen ingick i det system av sådana som täckte in hela Gotland. Här hade man ständig vakt och nedanför Vardbjärg bodde väktaren i en stuga, åkrarna intill heter än idag Vaktakrar. ”Wachten” beboddes i senare tider av fattiga personer som hade svårt att försörja sig, både kvinnor och män. Efter den ryska ockupationen av Gotland 1808, sågs vårdkassystemet över. Det medförde att ytterligare en vårdkasplats inrättades på en utskjutande del av Laus backar omkring 500 sydväst ut ovanför grottan Godugnen. Men med inrättandet av bl a Gotlands Nationalbeväring kom ön att skyddas på annat sätt, varför vårdkasarnas tid var förbi.
Hur länge vårdkasen på Vardbjärg bestod och hur länge Wachten var bebodd vet vi inte, men troligen försvann såväl kase som folk härifrån en bit in på 1800-talet. 2005 tog Lau hembygdsförening initiativ till att bygga en ny kase och en stor sådan brändes samma år. Eftersom Botvide backar och Vardbjärg är Laus blåsigaste plats, byggde man en väderkvarn här 1762. Den står kvar än idag, men i stort sett alla delar har bytts under årens gång. En kulturstig på Lausbackar leder förbi denna historiska plats, varför många besökare vandrar här året om.